Supermario
Socialdemokraterna har som alla vet precis bytt partiledare. Håkan ”supermario” Juholt. En mycket passande man för uppdraget enligt mig. Jag tror han kommer lyckas finfint med det som Sahlin misslyckade med, nämligen lysa genom tv-rutan. Den överlägset största källan till politiska budskap ute i stugorna intas genom televisionen. Just därför är det så viktigt att ta sig genom rutan och i det svenska folkhemmet. Det har gått ca fjorton dagar sedan Juholt valdes och han har i min mening redan lyckats tvätta bort en del av den tråkstämpel som Mona drog över partiet.
Något mycket intressant som Juholt tidigare talat sig varm för är privatiseringen av de statliga institutionerna. Han nämner bland annat apoteket. Detta är något som jag tidigare hållit med om och så sent som igår upplevt. Att jämföra ett statligt apotek med ett privat är en mycket intressant fallstudie. I det ena är man patient och i det andra är man kund. Skillnaden kanske inte ter sig så stor i första anblicken men om man tänker efter en stund är skillnaden rätt klar. Den ena är en statlig institution som är till för att hjälpa människor som lider av diverse åkommor. Den andra är en affärsverksamhet som är till för att tjäna pengar på andra människors missär.
Juholt själv berättade i ett tal om hur han en gång ville köpa något mot sin migrän. Han klev då in på ett statligt apotek och frågade receptarien om den medicin han hittat i butiken var bra. Svaret han fick var att den var bra, men det fanns en annan precis lika bra men hälften så dyr.
Det som i det ögonblicket hände var att han betraktades som medmänniska och inte konsument. Hade detta scenario ägt rum på ett privat apotek, hade receptarien betraktat honom som konsument och försökt käna så mycket pengar på honom som möjligt. Alternativet är att hon gjort precis som receptarien på det privata apoteket gjorde men detta skulle kunna ses som ett skäl till uppsägning.
Detta kan tyckas petigt och inte så noga med en liten migränmedicin, men det är den bakomliggande ideologin som är det viktiga i sammanhanget.
Klokt!
Bra där! Men, att tala sig varm för något innebär väl att man är positivt inställd? Eller har jag fattat fel?
mjo men jag antar att du förstår vad jag menar=) ?
Robin, om du läser det allra första inlägget, och om du tänker tillbaka på alla år tillsammans så borde du fatta att jag inte kan ta kritik. Speciellt inte vad beträffar det svenska språket;)
