ingetsmink

För inte allt för länge sedan diskuterade jag den mobila evolutionen i goda vänners lag. Jag tänkte tillbaka på den tiden då man på impuls sprang bort över berget i Nävekvarn och plingade på Lindvall. Personen i fråga hade självklart sällan tid att öppna dörren själv utan den alltid lika charmige Stefan öppnade allt som oftast.

”Hej är Daniel hemma?”

”Visst, kom in”

Inga konstigheter. Den här företeelsen var förmodligen vanligare bland oss som var barn men jag tror även vuxna människor ägnade sig åt dessa spontanbesök hos vänner, av typen ”Jag skulle bara säga hej..”

I och med att puberteten gjorde sitt intåg så kom även latheten. Det fanns nu en fasansfull risk i att Daniel inte skulle vara hemma och därmed hade jag ödslat dyrbar energi i onödan. För att lösa detta problem använde jag helt enkelt telefonen. Det hela resulterade i att man fick ringa kompiskretsen runt för att ta reda på vart alla höll hus. Detta beteende gjorde att spontanbesöken helt dog ut. Jag är övertygad om att man i detta ögonblick började vänja sig vid att folk ringer innan man kommer förbi. Inget fel i detta men här började även en evolution i den integritet som det medför att inte helt plötsligt behöva öppna dörren för en besökare.

Steg ett i evolutionen är alltså att man ringer varandra i stället för att mötas ansikte mot ansikte. Steg två kom i samband med att nästan alla människor började äga en mobiltelefon. I och med detta är nästan varje individ, nästan alltid tillgänglig för åtminstone konversation. Detta steg tror jag dock inte hade någon inverkan på integriteten. Steg tre utgörs av smsens intåg. Det anses nu nästan påfluget att ringa någon, förutsatt att man inte känner personen väldigt väl. Man ringer inte vem som helst hur som helst, man skickar ett small messege service. Just nu tror jag till och med att vi befinner oss i en fjärde fas. Varför kliva in i någons privata sfär genom ett sms när det går att ta kontakt via facebook? Det finns säkert många som inte håller med mig om detta men jag anser att detta fenomen har uppkommit i och med att man ”vet” att personen i fråga har fått ens budskap i och med smset. Har man däremot skrivit på facebook får personen budskapet när denne loggar in. På så vis kan man inte kräva att personen exempelvis skall svara med en gång.

I skrivandets stund sitter jag på ett tåg mot den kungliga Hufvudstaden och sneglar lite mellan sätena. Det jag ser är en kille som sitter och facebookar med sin smartfån. Det slår mig att fas är här i allra högsta grad och att vi är på väg in i den trådlösa integritetens femte evolutionsfas.

Resultatet av evolutionen är att vi (vissa) nu drar sig för att skriva ett sms när vi för bara ett decennium sedan inte hade några som helst problem att dundra in i någons hall utan minsta förvarning.

Jag gjorde för snart ett halvår sedan en liten studie på ämnet. Jag gick helt enkelt hem till mina vänner och plingade på. Reaktionen var alltid lika snopen.

”Hej?.. Vad vill du?”

Därefter sneglade dem allt som oftast på sina mobiler för att se om de missat något. Man kan ju inte bara dyka upp sådär utan att höra av sig. Eller?